Nässlorna blomma

Vykort från Södertälje

Måsar över Södertälje, skriande på lördagsmorgonen. En båt som heter Noaks Ark, ett gammalt hotell, byggt 1899, med tinnar och torn - det är badhotellet, som ett minne från svunna tider i denna numera mångkulturella industristad som alltid förblivit en smula anonym. På Rådhustorget slår försäljarna upp sina stånd när jag sitter på Rådhuscaféet och ser ut över den kyliga morgonen och tar en sista titt i det föredrag jag skrivit om Harry Martinsons författarskap under trettiotalet. På Hagabergs folkhögskola...

På ett gymnasium hade hans språk försämrats

Harry Martinson är en av våra allra främsta diktare. Sitt genombrott fick han tack vare samlingarna Nomad (1931) och Natur (1934) och prosaböckerna Resor utan mål (1932) och Kap Farväl (1933).

"Jag är ett rytande lejon"

"Jag ler utåt men hatar inåt - jag är asiat", utlät sig Harry Martinson en gång. För en läsande allmänhet och för tidningarnas litteraturkritiker är det nog mest den leende utåtsidan man fastnat för. De finpenslade och insiktsfulla naturskildringarna liksom de hisnande utblickarna mot ett sterilt universum i hans diktning framhåller själva spännvidden i upphovsmannens poetiska repertoar. För några årtionden sedan kände de flesta svenska gymnasister till det föräldralösa sockenbarnet Martin Tomassons...

Med döden i trumhinnorna

Skall detta vara triumfens stund? Revanschens sötma? Isa Aouifia kan nog känna det så. Han som var jagad och i flera år gömde sig i Falun uppträder snart hur offentligt som helst på Dalateaterns scen och tar emot applåderna efter premiären på "Martinsons". Hans levnadsöde står inte Harry Martinsons efter. Något kuvat sockenbarn var han inte, men eftersökt flykting utan framtidsmöjligheter. Det kan knäcka vem som helst. En glipa är framrakad på hans ena ögonbryn. Jämsides med repetitionerna i Falun...